Sedan drygt ett år tillbaka finns den möjligheten även i Sverige.

– När vår tredje son föddes i september i år valde vi att låta en barnmorska samla blod och vävnad från hans navelsträng i samband med förlossningen. Blodet och vävnaden innehåller stamceller som numera är nedfrysta i en stamcellsbank i många år framöver. Syftet med att spara stamceller från nyfödda barn är att dessa stamceller kan underlätta och effektivisera behandlingen om vår son längre fram i livet skulle drabbas av exempelvis en kronisk sjukdom, säger Åsa Axelsson Laulajainen.

Många sjukdomar kan behandlas med stamceller

Mer än åttio olika sjukdomar kan idag behandlas med stamceller från navelsträngsblod och över 30 000 behandlingar har genomförts med stamceller från navelsträngsblod. Runtom i världen bedrivs samtidigt mycket forskning på stamcellsteknik, vilket innebär att stamceller från det nyfödda barnets navelsträng förmodligen kan användas till att behandla ännu fler sjukdomar i framtiden.

Att spara stamceller för lagring i en stamcellsbank är helt riskfritt och går till så att en barnmorska extraherar blod och klipper en bit av navelsträngen i samband med förlossningen. Blodet skickas därefter till en stamcellsbank för infrysning. 

– När vår ettårige son insjuknade i diabetes förändrades livet rejält.  När vi satte oss in i sjukdomen, som idag är obotlig, kom vi över en del hoppfulla artiklar som handlade om att man forskar mycket med stamceller kring sjukdomen. De har inte knäckt koden till varför man insjuknar men hoppet finns om att de kan göra detta i framtiden. När vi sedan blev gravida och väntade barn sprang vi på ett svenskt forskningsföretag som berättade att det nu var möjligt att spara stamceller i Sverige. Detta visste vi inte och vi tyckte det var en lite för spännande möjlighet för att låta bli, säger Åsa Axelsson Laulajainen.

Hon och hennes man betraktar sin sons sparade stamceller som en extra försäkring som kan underlätta hans liv om han i framtiden skulle drabbas av en sjukdom som kan behandlas med stamceller.

– Kostnaden för att spara barnets stamceller står vi föräldrar själva för. Om det finns en liten chans att kunna bota hans sjukdom i framtiden är vi beredda att ta den. Det är dessutom en trygghet för hela familjen att ha stamceller sparade ifall någon annan skulle drabbas av något då kompabiliteten av lillebrors stamceller är hög för alla familjemedlemmar, säger Åsa Axelsson Laulajainen.