En viss försämring av njurfunktionen sker naturligt från 40 års ålder, men även ärftlighet och livsstilsfaktorer påverkar. Många får inte diagnos förrän vårdbehovet blir akut, vilket till stor del kan förklaras med att sjukdomen länge är ”tyst”.

– Vid kronisk njursvikt försämras njurfunktionen successivt utan att visa spår i allmänmående. Först vid en 15-procentig njurfunktion börjar symptomen blir så märkbara att patienterna själva reagerar, säger Marie Evans, medicine doktor i njurmedicin vid Karolinska Institutet.

 

Uppgiften är att rena och reglera 

Njurarnas uppgift är att rena kroppen från slaggprodukter men också att reglera kroppsvätskor, blodtryck, mineralbalans, surhetsgrad samt skelett- och blodbildning. I de senare stadierna av njursvikt brukar aptitlöshet, illamående, klåda och muskelkramper men också svullnad bli vanliga konsekvenser.

"Särskilt kvinnors diagnoser uteblir i de tidigare stadierna."

– Långt innan dess kan njurfunktionen uppskattas genom ett kreatininprov via blodet. Även utsöndring av äggviteämnen i urinen är ett tecken på njursvikt, säger Marie Evans.

Särskilt kvinnors diagnoser uteblir i de tidigare stadierna. Dels sker utfällningen av äggviteämnen i större grad hos män. Dessutom bedöms ofta kvinnors mätvärden på samma grund som mäns, trots att kvinnors njurfunktion är lägre vid samma blodvärde som männens.

 

Dialys och transplantation

Detta får inte sällan stora konsekvenser, för ju tidigare insatser desto större möjlighet att bromsa sjukdomsförloppet. En lägre njurfunktion ökar bland annat risken för hjärtinfarkt och stroke, också med dödlig utgång. Vid sex till åtta procent av normal njurfunktion, måste reningen återställas, ofta genom dialys. Behandlingen kan dock aldrig återställa kroppens balans, utan kräver regelbundna återbesök, hela livet. Den mest effektiva behandlingen är njurtransplantation.

"Tillgången på organdonationer är begränsad i Sverige"

– Tillgången på organdonationer är dock begränsad i Sverige och kön är alltid längre än tillgängliga organ, säger Marie Evans. Det behövs fler donatorer men också större kunskap hos allmänhet och hos vården så att fler fall av njursvikt upptäcks tidigt. Idag är det ingen som behöver dö av njursvikt i Sverige, men en stor del av befolkningen vet inte ens om att de har sjukdomen.